ordbajsning

Första skolveckan är avklarad, det känns trots allt helt okej. Antar att det här var ungefär vad jag var inställd på, och att smällen därför inte blev lika hård. Även om den som sagt inte blev giganiskt kan man ändå kalla det smäll. Trött är vad jag är, trött på pluggande, på all teater. (redan?!)

Att jag redan är så trött är nog inget bra tecken. Jag är så rädd för att det ska rinna över förr eller senare, så rädd att jag ska klappa ihop, tappa betygen, tappa vänner, tappa allt. Så rädd, kanske i onödan, men rädd är jag.

I eftermiddag har jag suttit och tittat igenom en massa bilder från i somras, som något slags bot på tröttheten var det tänkt. Det hjälpte nog en hel del tror jag, känner mig bättre.

Tänkte dela med mig av lite bilder som i alla fall får mig på bra humör.

   


Nu ska jag gå och krama Tarzan, länge, mycket, mysigt och varmt. Jag älskar Tarzan, ska ladda upp en bild på honom här en vacker dag hade jag tänkt, det är han värd.

Ikväll har det hänt så mycket, jag är så glad, och kramar min tekopp, näst intill krampaktikt. Ni ska få veta allt, nästan.

Kvällens planer såg ut på följande vis: Utlärning av judo på en fritidsmässa. Jag kan inte påstå att det var nyfikenhet och pepp jag kände när jag efter en springtur till spårvagnen till slut satt där, på väg mot torpahallen.

Väl framme i Torpahallen, där fritidsmässan, och utlärningen skulle äga rum bytte vi (Jag, Hanna, Max och Erik) om till judodräkter och började lägga ut mattor. Detta för att minska risken för att barnen skulle få en sådan där mardrömsstart på sin potensiella judokarriär i stil med ett brutet ben.

Efter det var jag och Hanna ganska utmattande, så vi bestämde oss för att sätta oss lite för oss själva och bara andas lite. Strax efter det kommer en kille med ganska långt, lockigt, mörkbrunt hår som ser allmänt väldigt bra ut fram till oss, han sätter sig brevid oss och börjar prata. Vi pratar på, och efter ca tio minuter säger han "Nej, tjejer nu ska jag nog börja förbereda spelningen." Först då fattar vi att den där söta, trevliga, smått blyga killen var Kristian Antilla. Kanske var det tur att vi inte visste det tidigare, för då hade vi nog mest suttit och skakat.

Han gör hur som helst två grymma konserter, om man ser till förutsättningarna, som inte var de bästa. Så där stod vi, jag och Hanna, dansande i judodräkter, måste sett ganska egendomligt ut.

Som om inte det var nog kom han, och hans basist bort till oss och testade judo, och allt var det innebär. Där har vi dagens höjdpunkt, lätt fett. : ))))))))))))))
Efteråt var vi ganska glada, eller, väldigt glada faktiskt.

Jag-är-gladglad-och-imorgon-är-det-fredag!

                                                

 

Nyfärgat hår.

Jag känner mig, kanske inte som en ny människa, men helt klart lite ny, en underbar känsla!
Efter att ha stått böjd över badkaret i cirka en halvtimma känns inte ryggen riktigt lika underbar, men det var det värt!
Känslan av att se röd färg i massor strömma ner i avloppet, upp på väggar, handfat, och runt i resten av badrummet är bara för skön! Städningen inte fullt så skön, men som sagt, det är så värt det.

Jag och mina två väninnor, Emelie och Sara var på kondis idag, vi var nog ensamma om att inte vara 60+. Det var riktigt mysigt, god fika, trevliga flickor, och sen så har jag någon viss förkärlek till söta gamla tanter och gubbar. (Men främst tanter, gubbar har en tendens att lukta, mindre gott.) Sanningen är att jag faktiskt längtar något otroligt till att pensionera mig. Kanske inte det faktum att döden närmar sig, utan snarare superbilliga sista-minuten-resor, möjligheten att verkställa alla planerade pyssel, stick, och bakdagar, exakt i den sekund suget kommer! (Det vill säga var och varannan dag för min del.)

Ännu mer längtar jag till gymnasiet. Det, och Johanna är nog det enda som håller mig så pass skolmotiverad att jag faktiskt går till skolan varje dag. Att jag faktiskt går upp när klockan ringer 06:30, sängen är varm och fluffig, luften är kall och hård och ögonenlocken inte vill annat än glida ner igen.

Johanna är en person som, ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

Nu ska jag dricka min dagliga kvällskopp med te, idag blir det Chai.

NATTI!

Godkväll!

Skolan har börjat, jag jublar inte.

Min väckarklocka ringer 06:30 imorgon, jag jublar inte.

Jag har nackspärr och feber, jag jublar inte.

Jubelmometern står på minus, skriver mer imorgon.

Nu ska jag läsa ut Ett öga rött, och dricka söderte, NATTI!

Godkväll.

Det här är min blogg, ordbajsning blev namnet, efter ganska så många om och men. Egentligen kan jag tacka min lärare för namnet, när jag skriver bara för att skriva, och inte för att få fram något budskap, eller helt glömt bort det här med röd tråd brukar denne nämligen säga att jag ordbajsar.
Ordbajsa är nämligen precis vad jag tänker ägna mig åt här, inte endast kanske, men mestadels.

Nu till rubrik nummer två, vem jag är. Ni får bara en kort sammanfattning, resten får smyga fram fram allt eftersom antalet inlägg ökar.
Jag heter Ebba. 

Slutligen, detaljer från mormors bröllopsklänning. En vacker dag vill jag cokså lära mig att sy så där riktigt bra...

                                                                                                      
  


Nu väntar Project Runway, en stor kopp rabarber-grädd-te och Mr. Blund på mig, God Natt!   ♥