ordbajsning

Idag har jag stått i köket hela eftermiddagen, förbereder världens bästa adventsfika. När det nyss blev jäs-paus började jag av någon konstig anledning titta på VM i tiodans, känns mer som VM i sliskighet. Det bjuds på backslick, paljetter, tajta paket, brunkräm, V-ringningar ner till skrevet och minimaliska klänningar i alla möjliga hemska färger med matchande ögonskugga- BLÄK!

Förövrigt är stiften i Pilgrims-örhängerna jag har gått och drömt om hela hösten av silver, vilket innehåller nickel, vilket jag inte tål. Är så himla ledsen för det.

Oki, den här dagen har ägt stenhårt. Jag och Paulina gick på ISGYs julba(zaaar) och fikade järnet. Alla var så fina, det luktade glögg och hela skolan bara kändes jättemysig. Efter en rundvandring i skolan vandrade vi runt minst lika länge i ett otroligt kallt, men väldigt juligt Göteborg - underbart!

Väl hemma gjorde jag mitt livs första soppa med potatis, purjolök och broccoli: NOMNOM! Nu på kvällen har det varit adventspyssel för hela slanten.

Fina flickor i caféet:

Hej.

När jag för en vecka sedan tog bussen till centralstationen var allt såhär fantastiskt:

De senaste veckorna har varit sjuka... både i den bemärkelsen att jag varit just sjuk aplänge, men också för att alla måsten har ätit upp varenda lediga minut. Ganska sorgligt egentligen.

Det som irreterar mig mest är vår senaste svenskauppgift - en uppsats om hjältar, då och nu. Uppsatsen gick verkligen skit, så jag tänkte kompensera det nu, genom att presentera några av mina vardagshjältar. Screw Herakles och Odysseus liksom.










Malin bjöd med mig till Egg & Milk för en sagolik frukost, silket hjältedåd!

När jag var på väg från spårvagnshållplatsen förut hände något ganska konstigt. Jag blev inte uppäten av en köttätande växt, såg inget föremål hemmahörande i yttrerymden och drömde inga dagdrömmar om regnande makrillar. Nej, istället var det så att en total främling började prata med mig; inget vidare konstigt egentligen, om det inte vore för att det hänt så sjukt ofta det senaste.

Han öppnade med att jag hade snygg stil, fortsatte om vädret och pratade sedan om tysk musik. Så vad gör man? Första tanken var att ignorera honom, men hur snällt hade det varit? Inte särskilt, så istället svarar man snällt på frågorna och ler lite medan man letar efter möjliga utvägar. Hur intresserad ska man vara, varför börjar alla prata med mig? Töntigt att ens klaga.

Förresten tittar jag på Svenska Hollywoodfruar, äckligt!