Emma finns bara i fantasin, men hon är fin tycker Kalle.
som heter Kalle.
Kalle har ett träd,
som han kallar sitt eget.
Han ligger där uppe
och drömmer och
fantiserar om allt
möjligt och om Emma.
Emma finns bara i
fantasin, men hon är
fin tycker Kalle.
Under trädet sitter
morfar och läser
tidningen, morfar
tycker om att läsa
om allt nytt som har
hänt. Kalle han gillar
mest att ligga stilla
och sakta gungas
av vinden.
Den här låten har snurrat och studsat runt i mitt huvud nästan hela dagen, det är Julias fel.
Man skulle också kunna skriva att det är tack vare Julia jag har Kalles klätterträd på huvudet.
För det är ju faktiskt en fin liten sång, som jag tills för någon minut sedan bara kunde ett fåtal ord av.
Jag har förresten färgat mitt hår ikväll, sjungandes om Emma såklart, jag blev mycket nöjd.
Emma finns bara i fantasin.
Nordiska Kompaniet ska det vara!
Den här dagen har varit extremt trevlig, och det var inte igår jag sa på det viset om en söndag senast. Förmiddagen spenderades nämligen med en kopp NK-kaffe i handen tillsammans med Emelie, som förövrigt är söndagshataren # 1.
På något sätt lyckades vi trots vårat söndagshat ha det väldigt trevligt, vi fick besök av både hunden Ebba, äckliga duvor och nyfikna turister, vilket inte är att förglömma. Jag vågar väl inte påstå att duvorna eller turisterna bidrog särskilt mycket till vårat goda humör, men hunden Ebba där emot var en riktig humörhöjjare. Precis som solen, snön (Nåja, den som inte smält bort än) och det goda kaffet. Man brukar väl säga att bilder säger mer än tusen ord?
KrigochSpik.blogg.se är Emelies blogg, en blogg jag starkt rekomenderar dig att kika in på. Faktiskt en av de få av mina bekantas och vänners bloggar som jag med nöje hade läst utan att känna personen. Så kika in där.
SO LONG!
15 Februari och Julias 18-årsdag. Säg grattis gott folk!
15 FEBRUARI
Vårkänslor kan uppenbarligen krypa fram även så här års, om det var till följd av riktiga vårtecken eller något helt annat har jag faktiskt ingen aning om. Kanske spelar det heller ingen vidare stor roll huruvida vårtecken faktiskt dök upp härom dagen eller om det bara var ren längtan kombinerat med önsketänkande. Nu är de hur som helst borta. Fasiken också.
Imorgon byts sportlov ut mot ännu en orginell och förmodligen vansinnigt trisk och stressig skolvecka. Jag hoppas gymnasiet blir lika fantastiskt som alla påstår, för jag behöver verkligen något nytt och trevligt nu.
Imorgon ringer klockan 06:30
Damn it!
Vågar man skriva vår?
Jag tror att våren är nära nu, både vårkänslorna och diverse små vårtecken börjar sakta men säkert dyka upp både lite här och lite där. En sak som tyder på vår är att solen faktiskt skiner här i Göteborg, och tittar man ut genom fönstret utan att snegla åt termometern blir man nästan picknicksugen.
Jag var nyss ute och tog en väldigt lång promenad i min nya vårjacka och nya små, lätta vårskor och frös faktiskt inte. Medans jag gick runt i Linnéstaden lyssnade jag hur som helst på min nya spelningslista vid namn Britt, ni kan nog lista ut vad den innehåller ganska så lätt. Brittisk pop, sol, och lite extra pengar inkasserade från de senaste dagarnas jobb på Brogyllen, samt en eftermiddag med Emelie framför mig. Jag känner mig ganska pepp, pigg och glad.
"Var hemma din utsatta tid"
Jo så stod det skrivet stort och tydligt längst ner på lappen från tvättmaskinsreparatören.
Utsatt tid : 08:00 - 12:30.
I och med att resten av min familj i morse jobbade/ var hos en kompis fick jag det nobla uppdraget att duktigt stiga upp klockan halv åtta imorse, för att vänta på den lille tvättmaskinsreparatören. Jag försökte fördriva lite tid med hjälp av lite morgon-tv. Det diskuterades skattepengar i nyhetsmorgon, benskörhet och vikten av motion i fråga doktorn och Gazakonfliktens utgång i kunskapskanalen.
Tvätt-mannen plingade på vid 11:40, traskade glatt in i badrummet, hamrade och väsnades i ca tjugo minuter och lämnade sedan efter sig en räkning på 1565 kronor. Jag antar att min morgon var något sämre än din? (Skriver man än din, eller en din?)
Gårdagen var ungefär lika korvig den, jag hade feberkänslor, men ingen feber. Ni vet när man svettas som en gris i ena sekunden, fryser i andra och har bultande huvudvärk i en tredje? Kvällen spenderades hur som helst på judon, tränade lite halv-aktivt och höll två pass. Barn är allt för söta ibland, speciellt i små judodräkter.
I måndags där emot, då var det andra bullar! (HA.... HA!)
Sarlis och Emelie besökte min lägenhet, vi bakade bullar, wokade oss nudlar, såg på Twilight (Tills mina högtalare började... förstöra) och skrek ut trevliga små meddelanden till grannar och andra stackare genom köksfönstret. 
Det blev både kanelbullar, kardemummabullar och vaniljbullar, alla från ett "snabbrecept". Var väldigt smidigt då jästiden bara var tio minuter istället för de 90 minutrarna det brukar vara annars, för inte smakade väl dessa skönheter sämre flickor?
Imorgon ska jag jobba på Brogyllen, börjar klockan 06:00, CHEERS!
8 Februari, med en kopp te i handen.
Det var ett tag sedan nu, jag får skylla på trauman i samband med skolans senaste idrottsdag. Jag kommer ihåg hur förbaskad jag var på min käre mor när jag var mindre, hur sur jag var över att hon aldrig ville följa med när jag och pappa spenderade vinterdagarna på Rudalen. Hon skyllde alltid på gamla barndomsminnen från när hon tvingades åka runt i för små, kalla och oslipade skridskor med resten av klassen.
Först nu börjar jag känna en histnande sympati för henne, jag har nämligen känt mig något helt sjukt frusen enda sedan i onsdags, onsdagen som spenderades i Kållereds ishall. Det är inte bara kroppstemperaturen som har påverkats, nej fötterna har inte heller hunnit återhämta sig fullt ut. Jag har fortfarande ett baconplåster på höger fotknöl och ett tråkigt brunt, runt litet plåster på min vänstra lilltå. Fy fanken för vinter- idrottsdagar!
Det är hur som helst tur att drycken te existerar, jag vågar knappt tänka på hur många koppar, glas och kannor med te som runnit ner i min hals den senaste veckan. Förresten har mamma köpt mig Kaktus-te, något jag verkligen rekomenderar. Förutom onsdagens idrottsdag har denna veckan fyllts av fikor, godis och nationella prov. Som sagt, räddningen är te! Te och fikor! Man får väl inte glömma att nämna sällskapet, som ju är minst lika viktigt. Jag ska inte skriva en sådan där lång lista med alla namn på folk som betyder mycket, jag tror nämligen att ni redan vet vilka ni är.
Jag vill inte att det här ska bli någonting åt modeblogg-hållet alls, jag är fast besluten att inte lägga upp bilder på varenda strumpa jag köper. Ni ska dock få en bild på dagens inköp, nämligen ett par skor, ett par välbehövda sådana.
Nu ska jag avsluta mitt tredje inlägg i rad med samma fina avslutningsfras.
SO LONG!
