ordbajsning

Det var ett tag sedan nu, jag får skylla på trauman i samband med skolans senaste idrottsdag. Jag kommer ihåg hur förbaskad jag var på min käre mor när jag var mindre, hur sur jag var över att hon aldrig ville följa med när jag och pappa spenderade vinterdagarna på Rudalen. Hon skyllde alltid på gamla barndomsminnen från när hon tvingades åka runt i för små, kalla och oslipade skridskor med resten av klassen.
    Först nu börjar jag känna en histnande sympati för henne, jag har nämligen känt mig något helt sjukt frusen enda sedan i onsdags, onsdagen som spenderades i Kållereds ishall. Det är inte bara kroppstemperaturen som har påverkats, nej fötterna har inte heller hunnit återhämta sig fullt ut. Jag har fortfarande ett baconplåster på höger fotknöl och ett tråkigt brunt, runt litet plåster på min vänstra lilltå. Fy fanken för vinter- idrottsdagar!
    Det är hur som helst tur att drycken te existerar, jag vågar knappt tänka på hur många koppar, glas och kannor med te som runnit ner i min hals den senaste veckan. Förresten har mamma köpt mig Kaktus-te, något jag verkligen rekomenderar. Förutom onsdagens idrottsdag har denna veckan fyllts av fikor, godis och nationella prov. Som sagt, räddningen är te! Te och fikor! Man får väl inte glömma att nämna sällskapet, som ju är minst lika viktigt. Jag ska inte skriva en sådan där lång lista med alla namn på folk som betyder mycket, jag tror nämligen att ni redan vet vilka ni är.  


  


  






Jag vill inte att det här ska bli någonting åt modeblogg-hållet alls, jag är fast besluten att inte lägga upp bilder på varenda strumpa jag köper. Ni ska dock få en bild på dagens inköp, nämligen ett par skor, ett par välbehövda sådana.








Nu ska jag avsluta mitt tredje inlägg i rad med samma fina avslutningsfras.

SO LONG!