ordbajsning

Jag är kastad. Jag har blåmärken, små svidiga brännmärken, träningsvärk och annat oskönt över hela mig. Det gör ont och är jobbigt, men också väldigt skönt. Att det är skönt kan nog bara jodo-folk förstå, men så är det i alla fall. Känslan av att knappt kunna resa sig själv, att det känns som att knäna bränns bort när man duschar och att fötterna nästan är för svullna för att få ner i skorna, det är skönt!

Hur kommer allt detta sig kanske ni undrar nu, och det kan jag förklara med ett judoläger. Jag har tillsammans med göteborgare och skåningar tränat hela helgen, vilket var väldigt trevligt. I Landskrona pratar man väldigt fin skånska, inte så grov. Jag vet inte om fru Ivanetti läser min blogg, men om du gör det måste jag säga att jag nu ändrat mig angående skånskan. Skånska är fint, speciellt sättet de säger ja på. Förresten får gärna någon skjuta mig för att jag inte fotade.

Slutligen, jag har haft en bra helg, och imorgon ska jag nog träffa Sara. Ett plus är att jag nästan är helt frisk nu, coolt tycker jag.

(While my guitar gently weeps är helt sjukt bra... sitter och tittar på George Harrisons minneskonsert och gråter nästan.)