ordbajsning

När jag var på väg från spårvagnshållplatsen förut hände något ganska konstigt. Jag blev inte uppäten av en köttätande växt, såg inget föremål hemmahörande i yttrerymden och drömde inga dagdrömmar om regnande makrillar. Nej, istället var det så att en total främling började prata med mig; inget vidare konstigt egentligen, om det inte vore för att det hänt så sjukt ofta det senaste.

Han öppnade med att jag hade snygg stil, fortsatte om vädret och pratade sedan om tysk musik. Så vad gör man? Första tanken var att ignorera honom, men hur snällt hade det varit? Inte särskilt, så istället svarar man snällt på frågorna och ler lite medan man letar efter möjliga utvägar. Hur intresserad ska man vara, varför börjar alla prata med mig? Töntigt att ens klaga.

Förresten tittar jag på Svenska Hollywoodfruar, äckligt!