ordbajsning

Idag har jag varit allt.

Mest sur dock.
Jag tror det beror på tankar som aldrig ens får en chans att bli tänkta. Det handlar nog både om tankar med ett litet hjärta i kanten, tankar om mig själv, men mestadels tankar som mitt lilla spöke styr, tankar om andra. Jag tror att jag hade mått bra av att släppa ut det lilla spöket och låta henne prata ibland också, att sluta förtränga jobbiga, irreterande och rent outhärdliga saker och personer. Då hade risken för överhettning, vulkanutbrott, eller vad man nu vill kalla det minskat dramatiskt.

Tills jag vet mer exakt vad Laban och det lilla hjärtat har för planer forstätter jag att ignorera, förtränga, och tysta ner dem. På bussen ner mot staden fick jag hjälp med nertystningen, eller överröstningen är väl kanske ett bättre ord, av Mr. Smith. Han är en ganska högljudd kille han, och skötte sitt uppdrag utmärkt, som vanligt! MVG till The Cure!

MVG får också Emelie och Sara, som lätt blåste iväg mitt sura jag och lockade fram min glada sida, som vanligt. Emelie hade hört talats om att bengans hade lockat till sig detektivbyrån, och att det skulle bjudas på såväl spelning som signering. Vi tyckte att en tripp dit lät som en brilliant idé, och begav oss dit.    ((Den planerade fikan på franska cafét fick skjutas upp sålänge, observera att det inte står Fröken Olsson, vi har inte varit där på två veckor nu, [GUD BOOJS!] ))   Och visst var det trevligt, minst sagt. Efteråt var vi nog lite småkära alla tre.

Här kommer en bild eller två på detektiverna...

   



Eftermiddagen, eller borde jag kanske skriva kvällen, avslutades hur som helst på franska Caféet, som planerat. Nytt favoritte valt förresten: Normandie, massa mumma. Det var här överlyckligheten kom in.

  

Längtar redan till nästa onsdag.
Wellwell, nu ska jag läsa lite Karin Boye, hon och hennes liv har jag nämligen fått i uppgift att skriva om av min svenskalärare... NATTI!