ordbajsning

Idag har jag träffat Johanna, som ju är en extremt omtänksam och trevlig typ, samt varit och fikat hos mormor och morfar. Nu för tiden är mormor precis som hon alltid varit jätteglad, men har inget minne, så allt i hennes personlighet utom det glada har liksom tynat bort. Morfar är mest barsk och sur numera, det enda han brukar prata om är hur man borde starta eget företag och hur ont i benet han har.

Idag där emot var morfar glad, han skämtade och berättade massa gamla historier från förr, fast han hade jätteont. När han berättar gamla historier lyser han upp, och den gamla Öckerödialekten gör entré på nytt. Roligt tycker jag, att lite av min gamla morfar finns kvar, äver fast han inte visar sig så ofta längre.

Jag är väldigt rädd att mormor eller morfar ska dö, de har alltid varit väldigt viktiga för mig. Nu är de så sjuka båda två, att det känns som att det skulle kunna hända när som helst, det gör mig väldigt rädd.